Hopp och förtvivlan

Efter några orosfyllda timmar är Daffy nu frisk igen!
Sussi hjälpte mig att köra upp hästen till ett närliggande stall med boxplatser över. Från söndag morgon fram till vet. besöket p åmåndag em fick jag stalla upp Daffy för att inte förvärra ev. skada/or. När jag kom till hagen på söndag fm stod Daffy glatt och åt av höbalen tillsammans med Hella. Han tänkte då minsann inte vara trasig i någon sjukhage. Han haltade ordentligt men klev snällt på finkan och lät sig transporteras iväg.
Han tyckte nog att det var var sönt att komma in ett tag för när Katja tittade till honom låg han och sov i spånet.
Måndag em mockade jag åt honom och borstade av honom, så gott det går med all vinterpäls! När det är dags att lasta och åka till ATG i Bergsåker stödde han fint på benet och verkade inte ha särskillt ont... Bäst att åka och få honom kollad i alla fall. De kan ju dölja sig mycket därunder så bra att vara p åden säkra sidan.
Väl hos vet fick vi vänta läääänge på att få komma in på behandling. Men det gjorde inte mig så mycket, det är bara nyttigt för min unga pojke att få åka bort och stå i ett främmande stall med nua hästar och människor. Han var hur cool som helst. Stod med öronen rakt fram och tittade nyfiket på allt som hände runtomkring.
När vi fick komma in till vet. sprang jag med honom några gånnger fram och tillbaka. Vet. klämde och kände men förklarade honom snart frisk då hon inte kunde se någon antydan till hälta! Oj, vad jag blev lättad! Jag hade ju föreställt mig det värsta med frakturer och försäkringsbolag och lång konvalecent, men, ingenting! När vi gick ut tyckte vet. synd om oss som fått vänta så länge så hon tog inte ens betalt för besöket. Ibland har man alla gudarna på rätt sida och livet leker!
Så, nu går det en frisk Daffy i hagen med Hella och jag hoppas att han håller sig inne nu utan att göra illa sig igen!