Söndag

Här om dagen tog jag med mig Daffy på promenad i skogen. Stigen leder på ett ställe ner genom en liten bäck med gott om plats på båda sidorna. Ett perfekt ställe att träna vatten på. Med longerlina och spö var min tanke att låta hästen gå över vadet själv när han var mogen för det. I början hoppade han mellan gräsvallarna för att undvika leran på stigen och hade inte en tanke på att gå ner i nåt vatten. Efter ett tag ledsnade han dock och insåg att hoppandet inte ledde någon vart. I det läget var det lätt att mana på honom lite med spöet och han tog ett steg framåt mot vattnet. Jag lär honom fundera ett tag och så manade jag på igen och han gick ett par steg till. Iikadant som jag gjorde när jag ville ha honom över trailbron på ridplanen. Efter ett tag traskade han ut i vattnet med framhövarna, sträckte på halsen och doppade mulen i vattnet. han tog en klunk vatten och sedan funderade han lite på vad som skulle komma härnäst. Jag manade på honom med rösten och han tog ett skutt ut i vattnet och sedan ett upp på stigen på andra sidan. Lite läskigt var det tyckte Daffy och slängde sig upp för stigen. Jag släppte efter på linan och fick stopp på honom uten vidare problem. Han stannade och vände sig mot mig. Han fick ett glatt BRA! som beröm och han blev sååå stolt, tog några steg framåt med öronen rakt fram och stannade sedan och väntade på nästa kommando. Jag drev på honom lite med spöet och han klev snällt ut i vattnet igen och så upp för stigen på min sida. HA! Lätt som en plätt. Jag hade verkligen förberett mig på mera kalabalik en så. Han fick gå några gånger fram och tillbaka genom bäcken och det hur bra som helst. På väg hem longerade jag honom några minuter på en äng med ett omkullfallet träd, han hoppade hellre än bra kan man säga :)

Idag var planen att lasttträna inför flytten till sommarbetet. Även idag hade jag förberett mig på bråk och protester och laddat upp med massor av tålamod. Jag klädde på honom repgrimma, longerlina och longerspö, öppnade luckan och fronturlastningen så att transporten blev ljus och luftig och avslutade med att placera sambon med en kraftfoderhink längst fram. Daffy tittade misstänksamt på transporten när jag ledde ut honom på stallplanen så jag började med att longera honom utanför med målet att få honom att gå rakt över luckan. I början tänkte han inte alls vara med på min plan utan gick bara på sidan om. Men rätt var det var så var han på luckan med en hov och jag berömde honom snabbt med rösten. Han stannade upp och funderade lite. I nästa varv gick han på luckan utan problem. Jag longerade honom så några gånger åt varje håll och sedan övergick jag till att driva honom rakt mit transporten. Hästen gick rakt in och stod lugnt och tittade ut genom fronturlasningen. Han fick smaka på fodret i hinken, backa ut och så in igen. Kunde det vara så här lätt.... Jag bad Filip stänga fronten och så provade jag lasta Daffy igen. Han gick in  utan vidare även denna gång och gången efter det också! Svårare var det alltså inte att lära honom att lasta sig själv! Jag är sååå nöjd och stolt över honom och har gått omkring med ett fånigt leende på läpparna hela dagen efter det! Duktiga Daffy! Det verkar som all min träning med NH och promenader i skogen verkligen har gett resultat, det känns som om jag har fått en väldigt trygg liten häst som litar på mig i alla lägen och det är ju det som är meningen. Därmed är jag i alla fall lite lugnare inför betessläppet, han kommer i alla fall dit utan problem :)